Arbetsmyra
Så har tre roliga och hektiska dagar ombord avklarats! Och att säga hejdå känns numera som att säga att vi ses snart igen! För mycket riktigt blir det lita jobb i helgen igen, lördag åtminstone, förhoppningsvis även söndagen. Vi har hunnit skratta, svära och gråta om vartannat. Men framför allt har vi trots allt haft otroligt kul. Det känns såklart som att jag är den svaga länken när jag bara är helgextra, men jag har försökt att göra mitt bästa. Och får bara hoppas på att de andra två uppskattat min insats till fullo.
Idag har jag försökt att bli människa igen, men vet ni vad - jag orkade inte laga middag! Så vi for in till stan och åt pizza på Pommern. Ja ibland får man faktiskt unna sig! ;)
Nehej, nu blir det lite fotbad! Ikväll ska det bli MaryKay för hela slanten så att man snart blir människa igen! :P
Bra dagar
Det var så härligt att få kliva ombord igen, som att få komma tillbaka till sin arbetsplats med goda glada vänner. Carita gav mig genast en kram och var så otroligt glad över att se mig igen. Jag blev presenterad för den tjej som sedan tog tjänsten jag provjobbade för, och sedan lagade vi några 100 räksmörgåsar. Efter det fick jag gå upp till kallan och hjälpa till på á la carten och där möttes jag av två lika glada och trevliga arbetskompisar som jag jobbade med förra passet.
Ja summeringen var alltså att det var en riktigt bra dag, det fanns hela tiden något att göra. Allt löpte på ganska smärtfritt, de var snälla med mig. Jag hann få både lunch och middag och lite övertid. Så nu hoppas jag på två lika bra dagar framför mig! :) För imorgon kliver jag ombord igen och går av på söndagkväll.
Annars har dagen gått i det vanliga arbetstecknet, jag och Jennifer körde lite girlpower och även där löpte allt på alldeles smärtfritt! Vi hade allt färdigt innan serveringen var färdig och allt var i riktigt snyggt skick när vi låste och körde hem. :) Härligt hörrni!
Barnen hade haft det riktigt bra med mormor och morfar, och imorgon tar pappa hand om dem igen tills jag kommer hem igen.
Men nu måste jag packa färdigt inför morgondagen!
Dagens kritik
Känner ni inget ansvar gentemot ålänningarna att upprätthålla en kortrutt till Sverige?
-Inte som börsbolag. Mitt ansvar är till de som anställt mig; bolagsstämman och styrelsen. Mitt jobb är att göra det bästa resultatet.
Lite okej ändå att han kabske inte riktigt känner ansvar gentemot ålänningarna, men har han överhuvudtaget några mänskliga känslor då? Det handlar om dryga 150 personer som är rederianställda och som nu lever i total ovisshet. Skulle han själv vilja uppleva det?
Det går bra att säga att rederiets populäraste kortrutt inte är tillräckligt lönsam, samtidigt som man från svenska sidan rear ut kryssningar för 10, 20, 50 och 100 kr och vi ålänningar får betala ofantligt stora summor emellanåt för att få åka över med båten till Kapellskär. Och samtidigt som man gjort ett stort misstag att skriva kontrakt om ett nybygge som aldrig blev av, och sedan satsa om och kasta ut flera miljoner. Och allt under tiden som de på Rosella lever i ovisshet, lever på hoppet om att de fortfarande har ett jobb kvar och att de får den personal de behöver. Kanske de skulle skickat Backman till Rosella i programmet Chefen undercover?
Många tankar snurrar för mig, och jag gillar inte orättvisa. Jag kan inget annat än tro att styrelsen kanske röstade fram fel avbytare till posten. Och jag hoppas innerligt att Viking Line kommer till en bättre ståndpunkt snart, detta kan innebära en svart framtid för hela rederiet. Man får inte alltid tänka för stort, små kunder är också kunder!
Jobbelijobb
Jag och Tobias hade ett bra möte med VDn idag och några frågor som snurrat en tid har nu fått sina svar. Jag börjar allt mer känna mig mer bekväm och ser fortfarande alltmer ljust på framtiden. Även om jag vet att framtiden så småningom kommer att innebära en del extra arbete, men det är jag helt och hållet med på. Jag längtar!
Och imorgon är det dags för ett gästspel på Livsstilsmottagningen, och det ska bli så grymt intressant! Det är nu jag förväntas vara varm i kläderna, och inget annat så hungrig åtminstone! Hungrig på mer intryck, mer inspiration, mer kämpaglöd och mer mänskliga berättelser - den intressantaste delen. Ja det ska bli "roligt" i vilket fall som helst. :)
Veckans höjdpunkt är dock att jag får kliva ombord på Rosella igen torsdag, lördag och söndag. Roligt att få göra ett tillfälligt avbrott i vardagen och skönt att få tjäna ihop lite sparpengar till grisen igen! ;) Dessutom trivdes jag så grymt bra sist, och såg de dagarna som mycket lyckade. Förväntningen lever kvar...
Lättnaden
Helt plötsligt fanns det ett lugn över hela mig, jag hade äntligen kontroll över mig, mitt liv och vardagen igen! Som en sten som ramlade av, puff... Så otroligt skönt! Det var förstås med tudelade känslor som vi skildes åt i skolan. Men jag är helt säker på att vi en annan gång i livet kommer att få ses igen! :) Och vad ska det nu bli utav oss alla? Jag har ingen aning.
Det enda jag vet är att jag vill leva Nu! Jag vill andas ut, krama min fina familj och jobba, jobba, jobba. Jag har så mycket tankar och idéer kring jobbet som jag bara vill ta itu med nu. Och så ska jag förstås gifta mig till fru Viktorsson! ;) Så det blir fortsatt lätt stressigt, men inte alls samma prestationsångest framöver!
Och jag måste ändå medge att med utbildningen har en ny självinsikt vuxit fram och jag tar med mig många bra delar av det här till min framtid. Många lärorika saker!
Imorgon är det dags för jobb igen, så rooooooooligt! :D
Korvsoppa
Ja jag vet att det är så nära kollektiv bestraffning man kan komma, men jag påstår så iaf! Jag och Maija var dessutom eniga om det. För dagens middag var nämligen korvsoppa!
Och ja, jag är också svensk *blink blink* men jag ärvde något av det finaste som finns av min farmor, mina finska anor! ;) Och något jag älskade när jag var liten var just farmors korvsoppa!
Aldrig någonsin under min tid i den svenska grundskolan har jag fått äta en riktigt god korvsoppa, så som jag minns den från min barndom och somrarna hos farmor. Men när jag kom till Åland som 16-åring fick jag uppleva smakresan igen! Så därav mitt yttrande i denna fråga. Och Maija tyckte att korvsoppan på KHS smakar precis som hennes mammas, gott! Och Vuokko är ju även hon finne, det finns en röd tråd där hörrni! ;)
Annars håller jag på och fixar och donar inför morgondagen då det blir en sista resa till Väddö och skolan! Jag och Åsa ska bjuda på lite åländskt, och eftersom det är min dag imorgon så bjuder jag på "fikat". Men jag mitt smartass gjorde lite för mycket på samma gång som barnen distraherade mig så jag brände gröten en aning... :( Oj! Men jag tror ju i grunden att ålandspannkakan kom till genom att laga något ätbart av något härsket och surt... ;) Hahaha, så ja vi får väl provsmaka den imorgon iaf och se glada ut.
Välj stunden
I vissa stunder är jag glad över att jag fått läsa kursen i stresshantering och mindfulness, för ibland behöver teori bli praktik. Och ibland blir teori praktisk. Och då behöver man veta hur man ska bearbeta stunden på ett effektivt sätt för att sedan bara låta det sköljas av, skakas av. Irriterande moment är så fruktansvärt energislukande, precis som en del människor kan vara. Och om man vill vara effektiv i sitt arbete, och sedan gå hem och bara pusta ut - då behöver man kunna skaka av sig det! Men trots det kan jag inte låta bli att undra hur en del människor tänker.
Jag och Tobbe är iaf grymt nöjda över dagen, vi gjorde ett mycket bra och uppskattat jobb! Mycket beröm av gästerna och de andra tillställningarna. Jag har försökt att ta mig vidare på min resa, och känner att slutstationen alltmer närmar sig. Vilken härlig känsla!
Det finns så mycket att se fram emot just nu att jag blir helt virrig över vad jag ska börja med. Men som jag sagt, en sak i taget. Fast jag kan ju alltid lägga i racerväxeln! ;)
På lördag blir det lite extra jobb också, som jag sagt, det är kul att jobba! :)
Glädje på mitt vis
Jag tänker ofta på det att jag faktiskt älskar att jobba. Ja det är sant! Visst finns det dagar då jag bara längtar hem och som jag inte alls orkar ligga på topp och prestera. Men i det stora hela så skulle jag helst av allt jobba alla dagar, om så krävdes, och så länge jag tyckte att det var givande. Ja.
Många kan höja ögonbrynet över det, men vi är alla olika och jag förväntar mig inte att andra ska känna så som jag i den frågan. Men man kan även ha i åtanke att vi alla har något vi gömmer oss bakom. Vissa tränar, en del tröstäter, andra knarkar. Och jag dämpar mina tankar och ibland även ångest med att jobba, för att jag trivs med det.
Och just nu finns det så fantastiskt mycket som jag bara vill sätta tänderna i, eller händerna i. Jag vill ta tag i allt och bara göra, se resultatet stegvis och känslan man får i efterhand - när man är nöjd, det är oslagbart! Alla mår bra av ordning och reda så även jag. Och vi har förhoppningsvis mycket att se framemot från och med nu. Den som lever lär se! ;)
Men ikväll släppte jag jobbet och hade en mysig valborgsmässoafton tillsammans med min familj och bekanta. Sådana stunder behövs likväl som allt annat!
Skillnaden mellan mamma och pappa
Och jag har så många gånger förklarat om si och så, och varför och därför och jag är alldeles för lojal gentemot mitt arbete, jag vet det. Men det betyder inte att när jag verkligen skulle behöva ändra på mitt beteende kring det, bara kan skita på min kollega och sticka. Om vi ÄR en man kort, och har råkat BLI det just dessa två gånger så har jag verkligen inget samvete att ta ut min rätt i samhället och närvara vid dessa möten när åtminstone en av två föräldrar kunnat närvara!
Detta fick mig genast att tänka tillbaka på det jag så mycket och länge funderat kring. Skillnaden mellan mammor och pappor. När en pappa inte kan dyka upp på rådgivningsmöten, föräldramöten, sjukhusvistelser etc. så kritiseras detta inte. Det bara är så, pappor jobbar ju och tjänar pengar. Pappor har inte tid, de har viktiga arbeten att utföra. Pappor måste faktiskt även jobba över många gånger för att de har viktiga jobb. Pappor kanske rentav är ute på affärsresor i jobbets vägar, och det är det absolut inget fel på. För som vi vet - pappor försörjer sin familj, de jobbar och tjänar pengar. De gör karriär!
Men när den moderna familjen tar form, där pappan tar sitt ansvar och är pappaledig så att mamman får jobba, då ifrågasätts det direkt. Varför? Det undrar jag också! Det nya samhället förespråkar pappor att ta över mer hemma, att vara mer närvarande i familjelivet. Att gå ner i arbetstid, vara pappaledig/vårdledig och att göra samma saker som mamman i alla år har förväntats göra. Detta nya samhälle kallar det för jämställdhet.
Så hur fungerar det då i praktiken? Jag ska berätta min true story.
Jag har alltid blivit kritiserad över mitt val i familjelivet. Det börjar med att man blir kritiserad för att man är 18 år och får sitt första barn, även om man haft ett förhållande sedan nästan 3 år tillbaka. (Men man blir inte kritiserad när man får barn när man är 35)
Och när barnet sedan är fött blir man kritiserad för att man inte gått färdigt skolan innan man får barn, och att man inte har några fantasisummor med pengar att försörja sin nya familj med.
Och när man börjar jobba extra för att få ihop mer pengar att kunna försörja och göra saker med sin nya familj så blir man kritiserad.
Och när man väljer att gå tillbaka till skolbänken och göra klart sin utbildning för att ha större plats på arbetsmarknaden, och kunna försörja sin familj bättre, då blir man också kritiserad. Varför skulle man skaffa sig barn om man inte kunde vara hemma med dem flera år?
Och när man slutligen är utexaminerad och redo för att jobba och tjäna pengar, så att man kan försörja sin familj på riktigt, då blir man också kritiserad. För att man aldrig är hemma, för att man jobbar.
Och när man vill satsa på karriär och jobbar stenhårt för att komma dit man vill, då blir man också kritiserad. För att man inte är närvarande, för att man alltid jobbar och inte har tid med sina barn.
Och när man skaffar barn nummer två och överlåter föräldraledigheten till pappan, för att satsa på jobbet, då blir man kritiserad!
Så berätta nu hur en kvinna som gör precis samma sak som en man kan vara så mycket sämre? Vad är det egentligen samhället förespråkar för jämställdhet?
Ändrade planer?
Men vi båda inklusive högsta hönset resonerade som så att vi ändå borde hitta på något när vi ju faktiskt ändå hade avsatt tid för detta och således håller caféet stängt just denna fredag. Så imorgon får vi fila vidare på om och när och hur vi eventuellt tar oss dit iaf, och om så inte vad vi istället hittar på?
Ett som är säkert är att vi MÅSTE se till att förena nytta med nöje! Och att hinna planera Vretens framtid.
Adjö!
Svisch!
Igår var vi in till stan och strosade runt lite. Jag tog en sväng via jobbet och diskade upp efter fredagskvällen då matsalen var abonnerad. Sedan mötte jag upp familjen. Både jag och Jonathan fick våra kalufser fixade, vilket var på tiden! Men jag vet inte riktigt, jag kommer nog aldrig tycka att Salong Locky är bra. Jag är alltid missnöjd när jag går dit. Okej, två gånger har jag vart dit, men ändå. Och nu var det ju så att jag fick en dropin tid så då fick det kvitta.
Sedan kom Linda och Elliot över på fika så fick pojkarna busa av sig lite, och vi fick prata en hel del om allt och inget. Konstigt hur man kan komma på saker att ventilera om. :) Och efter det fick vi middag hos Marcus föräldrar, och efter den bastanta måltiden fick jag ett ryck att försöka förbränna det. Så jag tog en promenad runt Mörby i kvällssolen, helt ljuvligt! Kvällen avslutades med en film och ett glas rött i soffan. Mys <3
Idag har jag tagit en promenad runt Mörby igen. Och sedan försökt vila bort den återkommande förkylningen. Men om man skulle tagit sitt förnuft till fånga och försökt vila bort den redan från början så skulle den kanske inte knacka på igen. Meeeen, situationen är ju som den är så ingen av oss kan vara borta från jobb nu. Och jag är lite less när jag tänker på att jag ännu en gång kommer att missa Jonathans talpedagogtid, imorgon. Fuck my life.
Nåja, life's a bitch and then you die. Dags att börja med kvällens middag!
Känslan av uppskattning
En känsla jag gillar är känslan av att vara uppskattad, speciellt inom yrkeslivet.
Ikväll efter att jag städat färdigt så slog jag en pling till min gamla kollega Birgitta och lyckades prata bort nästan 1.5 h ja vi är riktiga pratkvarnar båda två! :P Och många tankar satte igång efter att vi lagt på.
Så som den gången hon bökade sig in i köket på Timjan och utbrister
Jessica jag behöver dig, du MÅSTE komma och jobba med mig! Du är den bästa.
Hur glad blir man inte av att höra att jag möjligtvis kunde vara just den bästa just i detta sammanhang? Det är oövervinnligt! Fantastiskt! Och ju mer jag funderar på saken, över hur löjligt lojal gentemot mitt arbete jag alltid har vart, så är det för att jag alltid känt mig uppskattad. Och för att jag vet att om man ger så får man ta. Och för att jag i grunden är upplärd av de gamla rävarna som har lärt mig många bra knep och knåp som jag alltid bär med mig.
Men för den sakens skull ska jag inte säga att jag inte är uppskattad där jag är nu. För idag vet jag att det är just det jag är. Och jag kunde säkerligen inte fått en bättre partner in crime än Tobbe, för nu ska vi köra på. Och vi är alla överens, so let's go!
Och när Tobias säger att han behöver mig, då vet jag att han verkligen gör det.
Klumpeduns
För det första så vaknade jag otroligt snorig imorse och har snörvlat mer än nödvändigt idag. Men när jag imorse skulle söka upp vår videokamera för att filma dagens MI-samtal, så hittade jag den inte. Så tänkte jag att den kanske låg på samma ställe som vår gamla trasiga, men icke. Istället råkade jag häva ut och ner den gamla kameran från ca 2 meters höjd rätt ner i parketten. Oops! Och när jag böjer mig ner för att plocka upp den, så slår jag huvudet i karmen på garderoben. Dingdong, tack så skönt!
När jag väl kommit fram till jobbet och ännu har några minuter till godo, och ivrigt ska springa in för att morsa på Tobbe. Ja då slår jag höftbenet i dörrhandtaget på köksdörren. Tack för den! Annars har jag väl vart precis lika virrig som en huvudlös höna. Blööööh...
Och som grädde på moset så var barnen som två små djävular när vi kom hem från jobb och dagis. De spelade upp varandra och trotsade något fruktansvärt. Jonathan slet omkull sin lillasyster och hon kastade saker och drog han i håret. MONSTERS!
Men nu är det lilla monstret nybadad och nedbäddad i sängen med sin kvällsvälling, så nu får jag bara pusta ut va? Ja tack!
Fääääärdig!
Annars så hade jag en trevlig och lugn lördagkväll tillsammans med Paulina igår. Hon tittade förbi strax efter att vi ätit middag. Jonathan for till fammo&faffa där även kusinerna var. Så vi var bara tjejligan hemma! :) Jag drack vin och Paulina såg på. Haha :D Men hon valde det själv, för hon orkade inte fara hem till djuren och sedan tillbaka för att dricka vin. Så vi snackade på, och jag visade min snygga brudklänning för henne! Ja, en jättetrevlig och lugn kväll helt enkelt.
Och idag på förmiddagen tog jag Finen i vagnen och traskade runt hela Hammarland i vårsolen. Det var otroligt skönt kan jag säga! Och att solen äntligen hittade hit, underbart. Men min förkylning känns ju inte bättre nu för det! :( Så det får bli ytterligare en kopp te och tidig säng ikväll så att vi kan vara pigga och utvilade imorgon.
En kväll för länge sedan som inte var så lugn....För elva år sedan
Jag minns en ensam och lång promenad, nynnandes på en poplåt och tankarna snurrandes. Passerade järnvägen, Statoil på Vasavägen, klotter på husväggarnas plåtfasad, tegelfasad, putsadfasad, träfasad. Alla byggnader talade sitt egna språk. Och där var jag, 12 år gammal och redan sen hem. Hemma väntade en utskällning och ett väntat utegångsförbud, men mina tankar var min gruva, och jag funderade...
Avgaser, asfalt, het asfalt mot kallt regn, skitiga vattenpölar längs rännstenen, bromsljud från bussarna. Stripigt hår i det kalla regnet, aldrig mössa. Vandaliserade busskurer, tonårsgäng, moppekillar på gångbanorna, pizzerior i varje kvarter. Mörka parker, mörka gränder, skumma typer. Tåget som svischade förbi.
Det var alltid jag och Sandra mot världen! Vi skrev lappar (en del bevarade än i denna dag) till varandra under lektionerna och skickade dem under bänkarna. Fröken blev tokig och beslagtog vår bok som vi skrev i. Vi fnittrade på tills det inte längre gick att få fram ett ljud. Vi lärde oss dra halsbloss med hennes mammas gula Blend på fotbollsplanen i Viptorp. Hennes Kangoomössa på sniskan, våra savannbyxor och buffaloskor. I bara linnen trots kylan. Killar som vi gick genom hela staden för att få träffa en gång.
När vi delade på en hel väska med bindor som Sandra vunnit på libresse.se och våra tankar kring sex. Nyfikenheten på att bli stora och lära oss om världen. Ovissheten om vad som var bra och dåligt.
Jag minns, och mycket där till.
